miliamsmamma.blogg.se -

Miliam i magen

Miliam i magen på bilden <3

Jag är just nu inne i en bebis bubbla och vi längtar såååå efter en lillasyster/bror!!

När jag var gravid med Miliam hade jag Bara ett pojknamn helt bestämt och nu har jag bara flicknamn helt bestämt så denna gång blir de nog en flicka!

2014-02-20 @ 21:08:09 Permalink Graviditeten Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi är en

den 8/8-12 var och är den lyckligaste och bästa dagen i mitt liv! Jag har aldrig kännt mig så hel i hela mitt liv!

Finns inget ord som beskriver den lyckan att jag får vara din mamma och följa dig genom hela livet och se dig utvecklas dag för dag!

Jag älskar dig min prins! FÖRALLTID!

2014-02-18 @ 23:03:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

De värsta jag någonsin vart med om

När ens barn hamnar på sjukhus tror att dom flesta mammor känner samma sak! Hur orättvist livet är, att man själv skulle vilja byta plats med sitt barn och sen ser man helt plötsligt alla andra friska lyckliga barn! Jag tror alla mammor känner så oavsett om barnet brytit ett finger, har hög feber eller ligger inne fr något mycket allvarligare kanske till och med livshotande.

När Miliam föddes fick vi dagen efter reda på att han hade gulsot (vilket är väldigt vanligt bland nyfödda) men Miliam hade sånt högt bilirubin värde (gulsotens värde) att han låg över gränsen för blodtransfusion, så han skulle igentligen genomgå en blodtransfusion, så min 1 dag gammal bebis blev akut skickad till intensives på neonatalavdelningen, och blev fort upplagt på barnbordet där han fick massa slangar och nålar, bl.a. Sond (slang med mat i näsan till magsäcken), sedan fick han intensiv sola! Där stod jag helt förstörd och såg allt, 19 år nybliven mamma och fattade ingenting, jag bröt ihop totalt! Jag vet att de finns andra föräldrar som har gått igenom tusen gånger värre saker men de där var fan de värsta jag någonsin upplevt!

Jag hade nog sovit ca 2h sen Miliam föddes då och de började bli jätte sent när vi och massa andra barn och föräldrar var i intensiv rummet, alla så åt mig att gå och lägga mig men jag kunde inte, jag skulle aldrig lämna min Miliam!!

Så jag satt där hela natten och kolla på honom tills Martin (miliams pappa) och min mamma som jobbar på förldsningen dörren brevid sa att jag skulle gå och sova iallafall två timmar sen komma tillbaka så skulle dom sitta och vakta hela tiden, så tillslut gick jag och sov i två timmar sen sprang jag tillbaka!

Hans bilirubin gick ner så han slapp blodtransfusionen, de gick upp och ner i en vecka, så den första veckan i Miliams liv låg han mest och solade jag fick inte ha honom på mitt bröst 24/7 bara var tredje timme. De var de jobbigaste jag någonsin vart med om! Usch!

Men då lovade jag Miliam att jag aldrig skulle lämna honom och de tänker jag aldrig göra heller! Jag kommer alltid att kriga för honom, han är min livskraft, mitt allt! Tack vare han är jag den jag är idag! Tack Miliam tack för att du finns!

Jag kommer aldrig ge upp!!

2013-10-16 @ 22:29:09 Permalink Graviditeten Kommentarer (2) Trackbacks ()

❤

2013-08-07 @ 23:32:57 Permalink Graviditeten Kommentarer (0) Trackbacks ()

För exakt ett år sedan del 3

när vi kommit hem från mottagningen så börjar värkarna komma sagta men säkert, jag sätter mig på en stol inne i duschen för att slappna av och lätta på smärtan, jag tycker tillsluörat värkarna är kraftiga nog att ringa in så jag gör de, men då är danderydsförlossnig FULL!! Och jag SKULLE föda där!! mamma ovh annette jobbade ju och jag har även extra jobbat där. Jag ringer mamma som jobbar på danderydsförlossning så hon ringde och fixade ett rum direkt! klockan 17:05 var vi inskrivna på förlossningen, jag tar ett bad för att slappna av och lugna smärtan, där låg jag tydligen länge, när jag kom tillbaka till rummet så spydde jag upmacdonalds maten jag åt påväg in. Efter de fan jag min kärlek LUSTGASEN! Den släppte jag inte förrns en stud efter förlossningen, de är förmodligen därför jag kommer ihog min förlossning som väldigt suddig, snabb och rolig! därför tänker jag rockar tjuvkika i min journal nu, just exakt NU för ett år sedan fick jag en pvk eftersom att de var 18h sedan vattenavgång. 00:28 fick jag minförsta epudral som inte fungerade, 01:05 får jag en ny Eda som fungerade en stund iallfall! 01:35 var jag 10cm öppen först står jag på knä i förlossningssängwn och krystar sen förflyttas jag till en förlossningspall, jag hade Martin bakom mig, mamma på sidan och Annette framför mig, 02:55 började krysta, de gjorde väldigt ont men gick bra! när halva huvet var ute lyfter dom upp mig på sängen där jag 03:48 föder fram vår son! Helt perfekt! 4050g och 52cm Miliam! äntligen! Tänk att de är ett ÅR sedan nu! Nu pratar du i telefon, leker med bilar, busar och är en liten människa! De har gått så fort! För fort! Jag är så stolt över dig min son! Världens finaste mitt allt! Jag längtar så mycket tillbakas till min förlossning! Den bästa dagen i mitt liv! Vi hade faltiskt väldigt roligt på förlossningen! Mycket skratt, tårar och KÄRLEK!

tack!

2013-08-07 @ 22:37:00 Permalink Graviditeten Kommentarer (0) Trackbacks ()

För exakt ett år sedan del 2

Vattnet gick ju vid 05, och då ringde jag också in till förlossningen som gav mig en tid kl.10 på mottagningen, där jag var dagen innan. (alltså inte själva förlossningen)
Så exakt vid den här tiden satt vi i väntrummet eller hade precis fått komma in på rummet,
Men eftersom att jag knappt hade några värkar så fick vi åka hem, hos sa att om jag inte kommer igång inom två dagar så blir de igångsättning!
Jag ville inte bli igång satt! Jag ville ha ut bebis nuuu!!

ALLTSÅ jag kan inte fatta att de är exakt ETT ÅR sedan vi låg där uppe och lyssnade så förväntansfulla på ditt hjärtljud!

2013-08-07 @ 10:11:58 Permalink Graviditeten Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett år sedan

Idag för exakt ett år sedan så var jag på mvc besök, lyssnade på hjärtljud, stick i fingret och mäta magen, som vanligt! Min kusin var med, och miliam var beräknad dagen efter (den 7 aug)

Just då var jag så trött på att vara gravid och ville bara ha ut min lilla prins i min famn!
Under nästan hela min graviditet hade jag väldigt mycket sammandragningar, (förmodligen pga stress)
Men sa till min barnmorska att jag hade JÄTTE mycket sammandragningar och att jag inte kände så mycket rörelser i magen (ja jag ljög, men jag ville ju bara att de skulle hända något)
Men jag ringde in iallfall eftersom att hon tyckte att jag skulle ringa in, jag fick ctg kurvan på magen som läser av bebisens hjärtljud och ser värkarna, den visade att jag hade svaga värkar men inget jag märkte av så vi fick så klart åka hem!
Inget mer med de! Kände inte alls något i kroppen som att de skulle vara bebis på väg ut!
Vad som hände på kvällen har jag ingen lust att skriva om.. Men om fem timmar för exakt ett år sedan gick vattnet!

Martin skulle jobba så han hade ställt klockan på 05:00, jag vaknade en kvart innan för att jag skulle gå upp och kissa. Jag slog upp mina ögon fort och tänkte.. Tänk om mitt vatten skulle gå, så ställer jag mig upp och känner att de sipprar, inte forsar som i filmer utan sipprar, jag springer in på toan och de fortsätter, trodde först jag kissa på mig men icke!
Sprang till Martin och ropade VATTNET HAR GÅTT!! Han reser sig upp fort och säger "Skojjar du!?!?) då stället jag mig bredbent och visar hur de rinner, haha han blev över lycklig!
Så började den bästa dagen i mitt liv!!

Min förlossnings berättelse kommer en annan dag när jag har ork!

2013-08-07 @ 00:11:16 Permalink Graviditeten Kommentarer (0) Trackbacks ()

miliamsmamma.blogg.se